Summerar 2018

Ja, det var ett intressant, kul och lärorikt år på många sätt. T.ex. skrev jag den 15 januari 2018 mitt första blogginlägg på Sporthälsa. Jag var så spänd på att börja med en blogg och summerar så här snart ett år efter att det varit skitkul. Även om frekvensen varierat lite, inte minst under nov-dec så har jag verkligen inte ångrat mig att jag fick chansen. Så tacksam att redaktionen trodde på mig.


Jag känner även att jag utvecklats positivt som människa. Jag har på ett bättre sätt lyckats prioritera och hantera saker som sker runtomkring mig. Jag har alltid levt efter mottot ”Det löser sig” men har ibland tvivlat. 2018 har dock stärkt min tro på det mottot och här sitter jag i december 2019 och de motgångar som varit under året, ja, det har löst sig. I vissa fall för att jag har fått acceptera att det är på ett visst sätt. Som t.ex. att ta sig igenom en DNF på en tävling. Inget som är kul, verkligen inte. Men jag tog stor lärdom av det. Fullföljde nästa tävling på distansen och putsade tiden rejält på den tredje starten. Så visst löste det sig.

Tävlings- och tränings-året inleddes på ett suveränt sätt med att springa en ultraintervallchallenge. D.v.s. kort och gott springa 8 mil på ett dygn, med start var tredje timme. Det går att läsa mer om det på länken. Mars månad försvann mer eller mindre helt p.g.a. en förkylning som jag inte vilade ut ordentligt. Steg ett var segt, jag drog igång träningen för tidigt och det resulterade i en vecka på soffan och vätska i örat i 1 ½ månad.

Sommaren var däremot helt underbar. Lång, varm och fylld med helt underbara minnen från både träningar och tävlingar. Ja, inte första tri-starten då. Jo, minnen och lärdom som jag skrev ovan, men underbara, nja. Simtäffar vid bryggan i Ystad och Sövdesjön har gett bestående minnen av glädje och gemenskap. T.ex. eventet ”Tvärs över sjön” då vi var runt 40 personer som simmade till andra sidan sjön och tillbaka igen. En sträcka på totalt 5000 meter.

Årets största höjdpunkt är ändå IRONAMN 70.3 i Gdynia. En familjesemester i Polen med tillhörande tävling. Det finns ett inlägg om detta också. Därför ska jag inte dra hela historian här. Men jag kan säga så mycket att det var den häftigaste tävling jag varit med om så här långt. Köpenhamn marathon var häftigt, men detta smällde mycket högre. Platsen, stämningen, sträckningen och folkfesten. Oförglömliga minnen.

Säsongen avslutades egentligen sedan med Helsingborgs halvmarathon där jag putsade mitt p.b. på halvmaran med ca 5 minuter. Jag stack ut hakan innan start och sa att jag skulle springa på under 1.50 och jodå, jag ”skuttade” i mål på 1:49:37, god marginal :-).

Totalt har jag sprungit ca 140 mil, cyklat ca 280 mil och simmat 25 mil under 2018. Tyvärr inte riktigt vad jag hoppats på då jag haft lite strul under mars och nov-dec som dragit ner träningen, men det är bara att ta nya tag 2019. Mot nya utmaningar i livet, träningen, tävlingarna och jobbet.

Önskar er ett GOTT NYTT 2019. Fyllt av utmaningar och äventyr.
PS, jag har ny bloggadress. niclas.sporthalsa.se

Champange

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras