Mot ett mål eller ett delmål

Jag måste alltid ha ett mål att jobba mot, annars blir det lätt så att jag fuskar lite grann och det i sin tur leder till att jag fuskar ännu mer och till slut så är spiralen i gång och det går fort utför. Varför är det så? En bra fråga. Jag tror att alla egentligen mår bra av att ha tydliga mål att arbeta mot. För min del är det viktigt att allt egentligen bara är delmål och att det slutliga målet hela tiden flyttas framåt eller egentligen inte ens existerar. För vad händer när man når sitt mål? Är man klar då? Ska man lägga av? Ja, högst troligt så reagerar i alla fall hjärnan på det viset. Därför sätter jag upp delmål för att aldrig bli färdig.

Just nu jobbar jag mot delmålet att sätta ett nytt distansrekord i löpningen. Det gäller loppet som jag nämnt tidigare. Kullamannen Sibirien som är mellan 54-56 km långt. Som en del i uppladdningen steg jag upp kl. 04.00 i fredags för att ge mig ut i skogen för 15 km löpning i mörker. Något som känns nödvändigt då delar av loppet kommer att göras i mörker. Även om vi startar kl. 09.00 på morgonen så är jag säker på att jag inte kommer att vara i mål före mörkrets inträde. Man träffar inte många människor i skogen vid 5-tiden 🙂

För mig så behöver delmålen vara utspridda över hela året och ha lite lagom långt mellan sig. Detta för att inte luta min tillbaka för länge. Självklart är återhämtningen mellan målen viktig. Ju mer krävande utmaning, desto längre återhämtning. Det är inte alltid så lätt att sköta återhämtningen utan bara köra på om det känns bra i kroppen. Det kan straffa sig längre fram även om det inte känns för stunden. En bra återhämtning för mig är att varva löpningen med min absoluta favorithobby. Att brygga öl. Det är den bästa sysselsättningen jag har, efter löpningen så klart.

Här byggs det en belgisk blond öl. En mycket god öl med maltig och frisk smak. Den sitter fint efter en lång runda i skogen.

Nästa delmål ligger runt hörnet och det är det klassiska loppet Tjörnarparen som jag också nämnt i tidigare inlägg. Den 11 februari blir det åter dags att sätta nytt distansrekord. Jag är anmäld till distansen 50 miles (80 km) och det är min absoluta plan att ta mig i mål. Tiden är inte viktig utan det är genomförandet som ger mig tillfredsställelse. Så har det inte alltid varit dock. Efter målgång får man denna fantastiskt snygga mössa. På min kommer det då att stå ”50 miles” i stället.

Veckan avslutades i skogen igen. Planen var att springa ett pass på runt 10 km i min favoritskog. Vädret var helt underbart. Kortbyxor och T-shirt och känslan var så skön att det till slut blev 15 km. Värmde upp med en rask promenad med hustrun först och sedan ut i löpspåret.

Ut på tur med hustrun
Skogen höstar till sig

Avslutar med att åter påminna om att sätta delmål och att det stora målet hela tiden skjuts framåt eller att målet blir till ett delmål och då ersätts med ett nytt mål som ligger längre fram. Så pågår det tills du är nöjd eller livet avgör.

Må gott
/Niclas

 

No Comments Yet

Leave a Reply

Your email address will not be published.