Att resa sig igen

Jag har inte skrivit något här på ett tag. Det finns lite olika förklaringar till det, men beror det nog på avsaknad av motivation och att jag har haft annat att tänka på sista tiden. Enligt mina senaste inlägg så hade jag en del problem under sensommaren och hösten. Problem med hjärnspöken och skit som förföljde mig. Jag har repat mig bra efter detta men det har sina sidor. Det blir ett efterspel som hänger i ganska länge. Att resa sig igen är en oslagbar känsla.

För det första så hanterar jag det som mycket annat. Har du en gång varit ”där” så är det alltid lätt att falla tillbaka. Det gäller det mesta i livet. Psykiska problem, droger, alkohol, mat, godis. Ja, mycket kan räknas in i återfallsfällan. Mitt mående under hösten resulterade i att jag tappade all glädje och motivation till bl.a. träningen. Något som varit en stor del av mitt liv de senaste åren. Detta i kombination med destruktivt leverne i form av för mycket mat samt godis i princip varje dag så ökade min vikt ganska rejält på bara ett par månader. Ett återfall av viktökning. En av de saker jag nämner ovan som man aldrig blir fri från. En gång fet… Det är en ständig kamp resten av livet. Du blir aldrig färdig. Återfallsfällan lurar alltid bakom hörnet och slår till när du minsta anar det.

Bild 2003 som jag tittar på ofta som en påminnelse att ”ALDRIG MER”. Det håller motivationen i gång!

Positivt i hela höstens härva är att jag började läsa böcker, något jag inte gjort på flera år. Det blev min tillflykt när jag mådde sämst. Att läsa om de som har/hade det sämre gjorde trots allt att jag kände mig bättre. Det blev ett par böcker om Auschwitz bl.a. Ju längre hösten gick mot vinter desto mer positiva blev böckerna och nu, idag, så ska jag precis börja på en bok som handlar om hur du kan effektivisera ditt arbete ”Deep Work.”

 

 

 

 

 

 

 

Återtåget har varit tufft, men den 26 december kom känslan, känslan jag gått och väntat på, känslan som sällan går att tvinga fram. Känslan: Nu räcker det! När den kommer och du hoppar på återtåget så är det en tuff start, men efter en till två veckor när du märker skillnad i och på kroppen och i hjärnan, ja då är det mycket lättare att åka vidare till nästa station.

Det har gått snart fyra veckor sedan den 26 december och jag har minskat min vikt, fått tillbaka det mesta av min kondition och träningen är åter på samma nivå som tidigare, men ett viktigt undantag. Jag blir inte längre varken irriterad eller stressad av att missa ett träningspass 😊

I går var jag ute i skogen och fick ett gott formbesked. Egentligen inte redo för distansen, men jag ville testa ändå. 30 km löpning på skogsstigar och slingor var det som gällde. Jag startade vid 08.25 ca och tog mig runt de 30 km som planerat. Sjukt nöjd med min insats ser jag nu fram emot Tjörnarparen trail 50 km om tre veckor. Jag ska starta, jag ska njuta och jag ska komma i mål.

Må gott och ta väl hand om er! <3

Inga kommentarer

Berätta vad du tycker

Din e-postadress kommer inte publiceras