Det har gått ca en och en halv vecka sedan mitt förra inlägg. Det har varit en mycket omtumlande tid där jag har lärt mig oerhört mycket på kort tid. Det är svårt att omsätta denna perioden i ord men jag ska göra ett tappert försök. Först och främst så mår jag bättre än vad jag gjorde när förra inlägget skrevs. Många olika aspekter har spelat in och påverkat mig i en positiv riktning. Det är mycket jobb kvar, men resan har ändå börjat på ett mycket bra sätt. Jag kämpar nu med små steg, ett i taget och tar det dag för dag. Formen kan vända så oerhört snabbt. En liten skitsak kan rasera en hel dag. Så pass känsligt är det, även om jag blir starkare för varje dag.
Hur har jag tagit mig framåt då?
Med hjälp av min partner ❤, fantastiska vänner från oväntade håll ❤ och mitt första möte i livet med en psykolog under dessa former. Samtalen med vänner och psykolog har fått mig att tänka i helt andra banor på helt andra saker. Att vid 48 års ålder upptäcka att du egentligen har lurat dig själv under så många år bara för att det var den ”enklaste vägen”. Att bara följa med för att det var lättare än att ha en egen åsikt. Att bara gå i samma mönster hela tiden.
En ny människa kräver att den gamla delvis försvinner
Ja, det låter drastiskt kanske men det är sanningen. Det handlar inte om att bli den jag en gång var, utan att skapa en ny bättre version av den personen. Det har jag jobbat aktivt med denna veckan med hjälp av olika vanebrytande tema varje dag. Att skapa en ny version av sig själv är ganska krävande då den gamla personen hela tiden står och hänger över din axel och konstant upprepar ”Jag vill också vara med, jag vill också vara med…”
Ny dag nytt tema.
Dag ett bytte jag från min vanliga klädstil med hoodie och löparskor till mer ”klass”.
Dag två bytte jag plats i pendlingsbussen från att alltid har suttit på vänstra sidan i den bakre delen av bussen till den främre delens högra sida.
Dag tre tog jag beslut på att inte varken överdriva eller underdriva något. Utan enkla raka svar utan omsvängningar. Ja, Nej, Förlåt etc.
Dag fyra blev en lite ofrivillig ändring i vanemönstret. Jag sov mig för första gången någonsin förbi min hållplats. Konstaterade det och åkte lugnt vidare till sista hållplatsen. Kom till jobb lite senare men lugn i själen.
Dag fem återgick jag till något som jag inte gjort sedan jag började busspendla för ca ett år sedan. Jag tog en liten liten sovmorgon och åkte i väg och simmade innan jobbet. Något jag har saknat mycket mer än jag kunnat föreställa mig.
Så med detta vill jag säga att jag är på rätt väg och att det går sakta framåt.
Tack för all hjälp så här långt och tack för all kärlek från alla håll.
Må gott så hörs vi
