Jag skriver mycket om min träning, mitt liv och hur jag får ihop det. Det blir varje gång samma svar. Prioriteringar. Det är egentligen det enda som får min vardag att fungera. En vardag där träning är lika naturligt som att jobba eller äta. Jobbet prioriteras ju i de flesta fall för att kunna överleva. I hand med detta prioriteras maten också av samma anledning. Men varför sluta där. Jag prioriterar min träning före mycket annat, för att överleva. Nja, det sista där var kanske lite överdrivet. Men poängen finns där.
Är jag omänsklig?
Även för mig kör tiden ihop sig då och då, om än väldigt sällan. Men det brukar lösa sig. Tiden finns där, den måste bara användas rätt. Tänk dig att du vill hem till ett tv-program som du absolut inte vill missa. Du var tveksam redan på morgonen om du skulle hinna. Det finns då lite olika alternativ. Går programmet på en kanal som har en play-tjänst? Då kan du kanske se det där. Men du kan även välja att spela in det och se det senare. Oavsett vilket du väljer så ska du ändå klämma in det någonstans. Det är precis samma med träningen. Hinner du inte till den planerade tiden, då skjuter vi fram det lite. Tiden att göra det på finns redan och den ska bara prioriteras in på rätt plats. Tillägger att jag inte ser jättemycket på tv. Men det kan ändå slinka in nån timme här och där.
Som jag sagt tidigare, dygnet har många timmar och 30-60 minuter går nästan alltid att klämma in. En del pass kräver ju lite mer planering och du kanske har yttre omständigheter som du inte kan påverka. T.ex. om du är bokad till ett gruppträningspass och du inte hinner, då blir det svårare. Men tiden för passet är avsatt och reserverad. Gör något annan den tiden. Även om det ”bara” blir en promenad. Det är bättre än inget alls. Jag för min del har ett ganska väl planerat träningsschema som jag följer, men det finns alltid utrymme för ändringar i det. Att vara allt för inrutad i ett väldigt strikt schema kan vara förödande då det plötsligt kan dyka upp ett hinder i din väg…
För lite sedan pratade jag med ett par som sa att de inte han med att träna p.g.a. deras lilla barn. De ville gärna träna tillsammans och då behövdes det barnvakt. Nu beror det så klart på vad man tränar. Jag är ju ganska insnöad på triathlon och dess grenar, samt styrketräning. Men låt säga att båda tycker om att springa. Barnvagn för löpning är ju ett alternativ, men tyvärr är de vagnarna rätt så dyra. Mitt tips till dem var att ge sig ut, båda klädda för löpning, barnet mätt och i vagnen. Leta upp en slinga på en längd för en intervall, låt säga 1 km. Går dit i rask takt och ta det som uppvärmning. Sedan springer den ena iväg ett varv medan den andre fortsätter gå med vagnen i rask takt. När den fösta kommer ifatt byter ni plats och nästa springer iväg ett varv. Kör detta så många varv ni vill och orkar. Ta sedan en rask promenad hem igen som nedvarvning. Alla pass kanske man inte heller måste köra ihop. När det gäller träning får man vara väldigt egoistisk. Så länge man ger motparten lika mycket utrymme.
Med dessa ord vill jag önska er en fin vecka.