Det är söndag morgon, klockan ska ringa 06.20, men jag är vaken långt innan och stänger av larmet. Ligger kvar en stund, tittar i taket och inser att det inte är det väder jag hoppats på. Men det är lika för alla. Upp ur sängen, ner och tvinga i mig en bulle med ost och skinka. Det är allt jag förmår att få i mig.
Träffar nästan hela gänget nere på frukosten och allt känns rätt ok. Nerverna är i styr, de beter sig inte som de brukar göra. Jag är mycket lugnare än vid tidigare starter. Vi samlas utanför hotellet för gemensam promenad mot starten.
Regnet börjar falla lite lätt, sedan ökar det. Lika bra att dra på våtdräkten innan jag blir riktigt blöt. Vinkar till ett par kompisar och ställer mig någonstans mitt emellan 32 och 34 minuter i simstarten.
Boooom. Där small kanonen. Prick klockan 9. Ännu tar det en stund innan jag är i vattnet. Kön rör på sig och vid 9.15 ca är jag nära rampen. Fyra korta pip, ett var sekund, sedan är jag iväg. Styr direkt lite höger för att slippa trängsel. Simningen går precis enligt min plan. Lugnt och behärskat. Inte ett enda stopp. Kommer ur vattnet och tycker ändå att jag simmat fortare än vad klockan visar. Ser sedan att jag simmat över 2000 meter. Vilket många verkar ha gjort i år och då är tempot helt ok.
Joggar lite lätt till T1, det är en lång väg. Hittar snabbt min påse, sätter mig på bänken och får av våtdräkten snabbt. På med cykelutrustning och ut ur T1 på samma tid som 2017.
Cyklingen är böljande och massa uppför första biten. Men jag kämpar på. Knappt en timme in i cyklingen hänger klockan sig. Jag har ingen koll på varken tid eller tempo. Distansen visas ju på skyltar var 10 km. Men det blev till att köra på ren känsla. Visade sig sedan att det gick bra. Höll igen uppför, men körde ändå om några stycken. Släppte bra utför, men med viss försiktighet efter att ha sett ett par vurpor.
In i T2 utan att ha en aning om vad klockan är och hur fort jag kört. Hyfsad T2. Lite trångt på bänkarna, men jag hittar plats att sitta på. Ut på löpningen, även här utan klocka. Nu behöver jag den verkligen. Jag vet av erfarenhet att jag alltid öppnar på tok för hårt annars. Första varvet känns ok. Vi har en grym supporterklack i gänget och det hjälper gott. Sjukt publikstöd överlag på hela varvet. Jag får mitt första armband och inser att det finns massor som inte har något ännu.
En bit in på andra varvet träffar jag på en Instagramvän. En kort pratstund, sedan är hon borta 😊. Andra armbandet är på och nu börjar det kännas tungt i benen. Magen protesterar och spänner. Skippar mer energi och dricker sparsamt. Blir omsprungen av en vän som nyper mig lätt vid 2 km kvar. Peppar mig och det får mig att lufsa in de sista två km i mål.
10 minuter bättre än 2017, men även 10 min långsammare än jag satt som mål. Alla 10 minuterna tappade jag på löpningen. Så överlag är jag nöjd med tävlingen. Funderar starkt på återbesök igen 2020. Men vi får se. Allt kan hända på vägen.
Sjukt kul att få träffa Instagram-vänner på riktigt också. Ni är bäst!
