Jag vill börja med att förklara att detta inlägg kanske inte ska tas på absolut största allvar, men att jag ändå har en liten underton av allvar i det hela. Fast mest på skoj då. Eller hur det nu var. Det finns ett bra gäng stilpoliser där ute i samhället. De dyker upp inom alla sportgrenar men har på något sett ändå sitt absoluta mecka inom cykelsporten. Ok, golf ligger också rätt högt upp på listan. Men då jag inte spelar så mycket golf längre och när jag gjorde eller gör det så spelar jag i jeansshorts och t-shirt för det mesta. Något som stilpoliser ogillar. Det bästa sättet att upptäcka en stilpolis är att kläs sig precis som man vill.
Jag lever ju efter mottot ”Var glad, alltid retar det någon” och det brer även ut sig lite över stilpolisandet. Jag gillar helt enkelt att retas med folk. Jag har en mycket god vän som alltid säger att ”Ironi är det som kommer att döda mig” och jag är benägen att hålla med. Vännen är b.t.w. cyklist och lite (mycket) stilpolis också.
Åter till cykelsporten och de fantastiska ”fel” man kan göra där. Som triathlet så har man redan gjort ett fel när det gäller stilen. Man är triathlet, där finns inga direkta regler för hur man får vara klädd. Det är så härligt. Man tar det man vill, cyklisten virrar på huvudet, muttrar något och jag myser lite.
Jag har aldrig brytt mig sådär jättemycket om att matcha kläder med cykel eller accessoarer. Jag kan t.ex. ha tröja och byxor som inte matchar helt fägmässigt. Till detta cerise strumpor till min röda cykel. Skorna är vita och jag sätter jag gärna på ett par calfs på vaderna. Bilden talar ett tydligt språk. Med åren har jag mer och mer börjat prioritera funktion före utseende. Fast ska jag vara ärlig så skulle kanske inte ens jag ge mig ut i den kombon gällande tröja och byxor, men resten, absolut. Notera att solglasögonen också sitter på ”fel” håll på hjälmen. De ska hänga upp och ner när man trycker in dem i hjälmen.
Ett annat ”generalfel” som man kan göra som också lätt retar upp en stilpolis är att få till den där snygga ”tatueringen” på höger vad. En klassiker när man hoppar av eller på cykeln som ger ett fint avtryck av olja på benet, i form av ett kugghjul. Haha, kugghjul får man inte heller säga. Krans heter det ju bak och klinga fram.
Numera kör jag ju mest triathlon och då brukar det bli hel dräkt, med eller utan ärmar, calfs och tempohjälm. Det kommer man oftast undan med då man sitter på tempocykeln. Dock ingen tempohjälm på bilden nedan.
Skulle jag köra med tri-dräkt och tempohjälm med visir på min linjecykel och komma till en gemensam klubbträning så kan jag nog vända hem igen och cykla själv.
Önskar er en fin helg och att ni fortfarande kan andas och att inte pulsen steg för mycket under läsningen 🙂
Må gott